Söndagen 15 januari räknade jag sjöfåglar på sträckan från
Båstad till Halmstad. Det är i princip ett heldagsprojekt, och det kräver lugnt
och vackert väder. Lugnt ska det vara för att man ska se fåglarna (det behövs
inte mycket till vågor för att de ska vara svårsedda). Vackert ska det
naturligtvis vara för att det är så mycket skönare och trevligare . . .
Nu skulle jag kunna ägna denna lilla krönika åt alla de svärtor
jag räknade. Det blev totalt drygt 5250, vilket än en gång visar att
Laholmsbukten är Sveriges viktigaste övervintringsplats för denna globalt
rödlistade andfågel. Men svärtor kan vi fördjupa oss i en annan gång. Det var
istället en nästan oansenlig liten ljus fågel som satte fart på tankarna.
På en sten just söder om ön Skäret i Påarp stod en
vinterfärgad kustsnäppa, ljust grå och riktigt lysande i den ovanligt starka
vintersolen. Att se kustsnäppor i Halland vintertid är ovanligt, men det är
långt ifrån unikt. Söker man i Artportalen, visar det sig att arten är sedd i
januari under åtta av de hittills 18 januarimånaderna på 2000-talet. Det var
således inte någon extremt, men fågeln satte likväl fart på funderingarna.
Frågan är nämligen om inte denna kustsnäppa hade sina rötter på andra sidan
Atlanten?
 |
| Unga kustsnäppor på en svensk strand i september. Dagens vinterfågel i Påarp såg ut ungefär så här men var mera jämngrå, utan bräm, på ovansidan. Foto: P-G Bentz/Sturnus.se |
Vi har inga kustsnäppor som häckar i Europa. Däremot
passeras vi under flyttningstider av ett par olika populationer, och minst en
population (möjligen är det två) övervintrar också på europeiska stränder.
De flesta kustsnäppor som ses hos oss i södra Sverige, gör
det under sensommar och tidig höst. Dessa fåglar häckar i högarktiska Sibirien
och passerar södra Skandinavien under sin flyttning både vår och höst.
Vårflyttningen går dock snabbt förbi, och den passerar dessutom vid en tid då många
fågelskådare slappnat av efter den intensiva våren, närmare bestämt i början av
juni. Höstflyttningen är alltid mera påtaglig: Från slutet av juli till början
av oktober kan vi se sibiriska kustsnäppor på våra stränder. Dessa är på väg
till vinterkvarter i Afrika, där merparten övervintrar på tidvattenstränder
längs Mauretaniens kust.
Men vi har som sagt även minst en population som övervintrar
i Europa. Att jag skriver minst beror på att dessa fåglar använder två olika
flyttvägar under vårflyttningen. I båda fallen är det Nordsjöns (inte minst
Vadehavets) tidvattenstränder som utgör vinterkvarter. Med hjälp av
ringmärkning har man länge vetat att dessa fåglar häckar på Grönland och i
nordöstra, arktiska Kanada. Från häckningsområdena flyttar de över Nordatlanten
till Nordsjöns stränder, och de kanadensiska fåglarna tvärar då över den runt
3000 meter tjocka grönländska inlandsisen.
 |
| Som många andra vadarfåglar är kustsnäpporna mycket uthålliga flygare. Foto: P-G Bentz/Sturnus.se |
På våren flyttar en kontingent tillbaka via Island, där de
rastar och fyller på förråden inför den fortsatta flyttningen. En annan
kontingent väljer istället att flyga via Nordnorge, där de rastar i ett par
veckor i tidvattenspåverkade fjordar som Balsfjorden och Porsangen. När det är
högvatten står fåglarna tätt samlade på uddar eller skär, under lågvatten
sprider de ut sig på de blottlagda bankarna och äter främst en typ av små
snäckor.
Med tanke på att de sibiriska kustsnäpporna förmodligen
mangrant befinner sig i Västafrika nu under vintern, får det nog anses troligt
att det var en kustsnäppa från vinterkvarteren i Nordsjön som denna januaridag
förirrat sig till Påarp. Det händer också då och då på våren att kustsnäppor
dyker upp hos oss fler veckor innan de sibiriska passerar i början av juni. Jag
minns bland annat en blåsig dag ganska tidigt i maj, då vi såg en flock
kustsnäppor dra norrut över havet i Laholmsbukten. Det var snarare fåglar på
väg till Nordnorge än till arktiska Sibirien. I början av maj ligger isen och
snön fortfarande tjock över de sibiriska häckningsplatserna, medan den ökade
dagslängden satt fart på produktionen i de nordnorska fjordarna. Det är också
vid den tiden som kustsnäpporna anländer till de nordnorska fjordarna.
Kanske är jag nördig i överkant, men jag tycker det är
mycket fascinerande att fundera över varifrån fåglarna kommer och vart de är på
väg. Och kan man inte resa i verkligheten, kan man ju alltid dagdrömma sig bort
med hjälp av fåglarna . . .
Anders Wirdheim