söndag 15 januari 2017

En spännande vinterfågel

Söndagen 15 januari räknade jag sjöfåglar på sträckan från Båstad till Halmstad. Det är i princip ett heldagsprojekt, och det kräver lugnt och vackert väder. Lugnt ska det vara för att man ska se fåglarna (det behövs inte mycket till vågor för att de ska vara svårsedda). Vackert ska det naturligtvis vara för att det är så mycket skönare och trevligare . . .

Nu skulle jag kunna ägna denna lilla krönika åt alla de svärtor jag räknade. Det blev totalt drygt 5250, vilket än en gång visar att Laholmsbukten är Sveriges viktigaste övervintringsplats för denna globalt rödlistade andfågel. Men svärtor kan vi fördjupa oss i en annan gång. Det var istället en nästan oansenlig liten ljus fågel som satte fart på tankarna.

På en sten just söder om ön Skäret i Påarp stod en vinterfärgad kustsnäppa, ljust grå och riktigt lysande i den ovanligt starka vintersolen. Att se kustsnäppor i Halland vintertid är ovanligt, men det är långt ifrån unikt. Söker man i Artportalen, visar det sig att arten är sedd i januari under åtta av de hittills 18 januarimånaderna på 2000-talet. Det var således inte någon extremt, men fågeln satte likväl fart på funderingarna. Frågan är nämligen om inte denna kustsnäppa hade sina rötter på andra sidan Atlanten?

Unga kustsnäppor på en svensk strand i september. Dagens vinterfågel i Påarp såg ut ungefär så här men var mera jämngrå, utan bräm, på ovansidan.
Foto: P-G Bentz/Sturnus.se


Vi har inga kustsnäppor som häckar i Europa. Däremot passeras vi under flyttningstider av ett par olika populationer, och minst en population (möjligen är det två) övervintrar också på europeiska stränder.

De flesta kustsnäppor som ses hos oss i södra Sverige, gör det under sensommar och tidig höst. Dessa fåglar häckar i högarktiska Sibirien och passerar södra Skandinavien under sin flyttning både vår och höst. Vårflyttningen går dock snabbt förbi, och den passerar dessutom vid en tid då många fågelskådare slappnat av efter den intensiva våren, närmare bestämt i början av juni. Höstflyttningen är alltid mera påtaglig: Från slutet av juli till början av oktober kan vi se sibiriska kustsnäppor på våra stränder. Dessa är på väg till vinterkvarter i Afrika, där merparten övervintrar på tidvattenstränder längs Mauretaniens kust.

Men vi har som sagt även minst en population som övervintrar i Europa. Att jag skriver minst beror på att dessa fåglar använder två olika flyttvägar under vårflyttningen. I båda fallen är det Nordsjöns (inte minst Vadehavets) tidvattenstränder som utgör vinterkvarter. Med hjälp av ringmärkning har man länge vetat att dessa fåglar häckar på Grönland och i nordöstra, arktiska Kanada. Från häckningsområdena flyttar de över Nordatlanten till Nordsjöns stränder, och de kanadensiska fåglarna tvärar då över den runt 3000 meter tjocka grönländska inlandsisen.

Som många andra vadarfåglar är kustsnäpporna mycket uthålliga flygare.
Foto: P-G Bentz/Sturnus.se


På våren flyttar en kontingent tillbaka via Island, där de rastar och fyller på förråden inför den fortsatta flyttningen. En annan kontingent väljer istället att flyga via Nordnorge, där de rastar i ett par veckor i tidvattenspåverkade fjordar som Balsfjorden och Porsangen. När det är högvatten står fåglarna tätt samlade på uddar eller skär, under lågvatten sprider de ut sig på de blottlagda bankarna och äter främst en typ av små snäckor.

Med tanke på att de sibiriska kustsnäpporna förmodligen mangrant befinner sig i Västafrika nu under vintern, får det nog anses troligt att det var en kustsnäppa från vinterkvarteren i Nordsjön som denna januaridag förirrat sig till Påarp. Det händer också då och då på våren att kustsnäppor dyker upp hos oss fler veckor innan de sibiriska passerar i början av juni. Jag minns bland annat en blåsig dag ganska tidigt i maj, då vi såg en flock kustsnäppor dra norrut över havet i Laholmsbukten. Det var snarare fåglar på väg till Nordnorge än till arktiska Sibirien. I början av maj ligger isen och snön fortfarande tjock över de sibiriska häckningsplatserna, medan den ökade dagslängden satt fart på produktionen i de nordnorska fjordarna. Det är också vid den tiden som kustsnäpporna anländer till de nordnorska fjordarna.

Kanske är jag nördig i överkant, men jag tycker det är mycket fascinerande att fundera över varifrån fåglarna kommer och vart de är på väg. Och kan man inte resa i verkligheten, kan man ju alltid dagdrömma sig bort med hjälp av fåglarna . . .

Anders Wirdheim