 |
| Gräsänder vid reningsverket i Halmstad, en av de platser som ingår i sjöfågelräkningarna. Foto: Anders Wirdheim |
I drygt 40 år har fågelskådare i södra Halland räknat
sjöfåglar vid två tillfällen varje år. Dessa inventeringar genomförs i januari
och september och ingår i ett internationellt projekt. Området vi har hand om
sträcker sig från landskapsgränsen vid Båstad i söder till Skreanäs vid
Falkenberg i norr. I veckan som gick genomfördes årets januariräkning.
Merparten gjordes förra söndagen, som var huvudräkningsdag, men vissa
delsträckor kunde inte inventeras förrän några dagar senare.
Under en så lång tid som 40 år sker naturligtvis stora
förändringar. Vissa arter ökar medan andra minskar. De som ökat i våra trakter
är framför allt gässen, medan gräsanden och ejdern hör till dem som minskat
mest. Under 1970- och 80-talen noterades i princip inga gäss alls vid januariräkningen,
medan det numera normalt ses grågäss i tusental och kanadagäss i hundratal.
Mera tillfälligt ses även mindre antal av andra gåsarter.
Just i år noterades emellertid inte lika många gäss som
tidigare under 2010-talet. Kanske berodde det främst på att gässen lämnade sina
övernattningsplatser ute på havet tidigt. När jag i gryningen den 15 januari
körde på motorvägen ner till Båstad korsades min färd av flera gåsflockar på
väg mot betesmarker på åkrarna öster om vägen.
 |
| Antalet övervintrande ejdrar har mer än halverats längs kusten i södra Halland. Foto: Anders Wirdheim |
De arter som minskat hos oss är alltså främst gräsand och
ejder, tillika två av de allra talrikaste arterna under räkningarnas inledande
årtionden. Naturligtvis har variationerna mellan åren varit stora beroende på
väder och isläge, men ser vi till långtidstrenderna är tillbakagången väldigt
tydlig för båda arterna. Under 1990-talet sågs i genomsnitt ca 3000 gräsänder
och 2360 ejdrar under januariräkningarna. I år blev summorna 1711 gräsänder och
975 ejdrar, och det har varit liknande summor övriga år på 2010-talet.
När det gäller gräsanden verkar det vara något av ett lokalt
fenomen, kanske i kombination med att en lång serie av milda vintrar fått arten
att förskjuta sitt övervintringsområde norrut. Någon jämförbar nedgång syns
nämligen inte i det sammanlagda svenska materialet. Där ökade gräsanden tvärtom
ganska kraftigt från 1990-talet fram till början av 2000-talet. Därefter ser
vinterbeståndet ut att ha stabiliserats.
Ejderns tillbakagång är däremot inget lokalt fenomen. Den
har visserligen också ökat i antal totalt sett under januariräkningarna, men
detta beror helt på en kraftig ökning av antalet ejdrar i skärgårdarna längre
norrut på västkusten vintertid. I södra Östersjön, liksom i våra vatten i
Kattegatt, har den minskat markant. Detta gäller för övrigt inte enbart antalet
övervintrare utan i ännu högre grad det häckande beståndet. Orsakerna till
ejderns tillbakagång är omdebatterade, och förmodligen finns det flera
samverkande faktorer. En viktig faktor är med stor sannolikhet tillgången på
föda. Även om ejdern har en ganska bred meny, är blåmusslor den särklassigt
viktigaste födan, särskilt vintertid.
Såväl husbehovsfiskare som dykare säger sig se en markant
minskning av förekomsten av blåmusslor under senare tid. Detta kan i och för
sig vara ett friskhetstecken eftersom mängden blåmusslor kan ses som ett mått
på halterna av närsalter i havet. Ju mer näringsämnen, desto fler musslor. En
dansk studie (som i och för sig blivit ifrågasatt) har pekat på ett tydligt
samband mellan gödselgivorna i det danska jordbruket och mängderna av både
blåmusslor och häckande ejdrar i danska vatten. När gödselgivorna var höga, frodades både blåmusslor och ejdrar, men när givarna senare har minskat, har även blåmusslor och ejdrar minskat i antal.
 |
| Det går naturligtvis fortfarande att höra ejdrarnas spel längs vår kust, men det är påtagligt tystare nu än för något årtionde sedan. Foto: Anders Wirdheim |
Ett gammalt ordspråk säger att ”man saknar inte kon förrän
båset är tomt”. Jag har i och för sig följt ejderns tillbakagång under flera
år, inte minst genom inventeringarna av Tylöns häckfåglar. Ändå drabbade det
mig ganska kraftigt när jag kom ut till Tylösand en dag i förra veckan. Det var
nästan vindstilla, några plusgrader och lite känsla av vår i luften. Men det
var helt tyst! Inget spel från några gudingar och inget skrockande från ådor
hördes. Under en motsvarande dag på 1990-talet hade hela nejden genljudit av
ejderlåt, men nu var båset tomt.
Anders Wirdheim