Under veckan 11–18 juni besöker en grupp från Halmstads Ornitologiska Förening norra Spanien. Tyngdpunkten för resan är lagd på berg och stäpper, vilket innebär bergskedjan Guadarrama norr om Madrid och Pyrenéerna respektive stäppen väster om Sepúlveda i centrala Spanien och stäpperna i södra delen av provinsen Navarra. Resan har elva deltagare och Anders Wirdheim är reseledare.
Detta är den första av två rapporter från resan (omfattande 11–15 juni).
11 juni
Tio av deltagarna i resan träffades på Halmstads station och
tog tåget 07:12 till Kastrup. Incheckning gick mycket smidigt och även
flygresan flöt fint. Däremot blev det en lång väntan på bagaget när vi kom till
Madrid.
I ankomsthallen välkomnade Jan Sandberg oss. Han hade åkt
ner någon dag tidigare till sin dotter som bor strax norr om Madrid. Efter en
procedur som verkade vara på tok för omständlig hämtade vi ut hyrbilarna. Det
blev en mycket negativ överraskning eftersom de inte alls stämde med
beskrivningen ”minibussar”. Vi fick knö oss in och sedan sitta som packade
sillar några mil hem till Jans dotter Victoria i Guadarrama. Som tur är har Jan sin
gamla Volvo stående där, och räddningen blev att han erbjöd att vi även kunde
ta hans bil.
Efter en timma i solskenet Victorias trädgård med bl.a. ett
par dvärgörnar i lufthavet for vi vidare några kilometer till vårt hotell i
Moralzarzal. Åt middag ute på byn i form av gigantiska entrecoter.
Inte sista natten med gänget men väl första kvällen. Foto: Ole Olsson. |
12 juni
Efter frukost for vi iväg vid 08:30 upp till
Puerto de Navacerrada i Guadarrama-bergen. Vägen upp förgylldes av några
blåskator. Uppe i själva passet finns en mindre skidanläggning, och detta
område är känt som en bra lokal för citronsiska men även diverse skogsfåglar.
Väl framme vid skidanläggningen visade flera citronsiskor och svarta
rödstjärtar upp sig. Under den dryga timma vi var där såg vi även
trädgårdsträdkrypare, kungsfågel, svartmes och svartvit flugsnappare. Den
sistnämnda är tydligen på väg att få status som egen art eftersom den skiljer
sig tydligt genetiskt från såväl den form som finns i Nordafrika som från de
europeiska släktingarna. Det är dessutom en form som blivit ganska ovanlig på Iberiska halvön. Det var även gott om dubbeltrast i omgivningarna, och strax
innan vi for vidare hittades två klippsparvar.
Klippsparv vid Navacerrada några mil norr om Madrid, 12 juni 2016. Foto: Roy Ottosson. |
Lite längre österut i samma bergskedja finns en fin
utsiktsplats och äng som kallas Los Robledos. Där tillbringade vi ytterligare
någon timma, och hela tiden var det gott om rovfågel i luften: gåsgam och
grågam samt flera dvärgörnar och en sparvhök. Bland områdets fjärilar kunde vi
bestämma hagtornsfjäril och någon typ av höfjäril. Här och var blommade även
lågvuxna orkidéer av en Orchis-art.
Besvärligt ljus och ett par saknade fjädrar. Likväl är grågamens silhuett typisk. Los Robledos, Spanien, 12 juni 2016. Foto: Anders Wirdheim. |
Via Segovia, där vi tog en snabbtitt på den berömda romerska akvedukten, åkte vi
mot Sepúlveda. Hittade omsider hotellet inne i de trånga gränderna. Sepúlveda
är en mycket trevlig by (eller liten stad) som verkligen kan rekommenderas. Vi
checkade in, spanade in byns storkfamilj (där ungarna var nästan flygfärdiga) och åt en enkel lunch innan vi for ut mot stäppen väster om byn och Hoces del
Duraton. Det var varmt – runt 30 grader, men det hämmade inte vår
skådaraktivitet!
Hoces del Duraton är en djup ravin med branta klippväggar.
Området hyser många par gåsgamar, men vi noterade även två smutsgamar,
sjungande sommargylling, alpkråka, blåtrast och stensparvar. Dessutom bjöds vi på en fin
uppvisning av tre utflugna pilgrimsfalksungar och deras far, som levererade mat
till en av ungarna i luften.
Man får verkligen närkontakt med gåsgamarna vid Hoces del Duraton. Sepúlveda i Spanien, 12 juni 2016. Foto: Anders Wirdheim |
Efter besöket i ravinen ägnade vi en timma i kvällningen åt
stäppen mellan ravinen och Sepúlveda. Tyvärr ville inte någon dupontlärka höra
av sig, men väl korttålärka, sånglärka och trädlärka. En herdesångare flög
mellan några buskar och här och var satt rödhuvade törnskator och
medelhavsstenskvättor i de utspridda buskarna. På långt håll passerade en
ängshök. Tillbaka till hotellet i skymningen och lite senare avnjöts
middag på hotellets restaurang.
13 juni
Steg upp tidigt och for redan 06:00 ut mot stäppen väster om
Sepúlveda. Tyvärr var det kyligt, mulet och blåsigt. Inte heller vid detta
besök hördes någon dupontlärka men vi såg eller hörde bland annat fältpiplärka
och flera spelande härfåglar. I de glest växande buskarna satt en och annan iberisk
varfågel och spanade liksom åtskilliga rödhuvade törnskator. Vi såg också några
medelhavsstenskvättor och trädlärkor mycket fint. Vid branten strax utanför Sepúlveda
sjöng flera bergsångare och i branten ovanför satt ett par stensparvar och spanade på oss.
Efter en sen frukost på hotellet 09:00 blev det avfärd norrut strax efter
10:00. Någon kilometer utanför Sepúlveda satt en biätare i ett träd, men annars blev
bilresan som väntat ganska fågelfattig (förutom alla bruna glador som finns
överallt). Via Soria letade vi oss fram till resterna av den gamla keltiska byn
Numancia, där vi tänkt oss ett kulturellt besök och lite lunch. Tyvärr visade sig dock platsen
vara stängd på måndagar. Vi stannade utanför och åt vår lunch medan vi såg
lärkfalk, ”vanlig” stenskvätta och stensparvar.
Efter detta stopp blev det lång och seg körning vidare via Zaragoza
och Huesca upp mot bergen. Porten, eller snarare vägen, upp i Pyrenéerna är
mycket vacker. Stannade senare och tankade utanför Sabiñanigo övervakade av
vacker dvärgörn i luftrummet ovanför.
Dvärgörn av ljus morf. Söder om Sabiñanigo i spanska Pyrenéerna 13 juni, 2016. |
Hittade omsider hotellet vid golfbanan någon mil öster om Jaca.
Incheckningen var obegripligt omständig men hotellet var bra i övrigt. Tyvärr sändes
inte EM-matchen mellan Irland och Sverige i spansk TV, så vi fick följa den via
Internet.
Vår guide Gorka Gorospe från Pamplona, som ska vara med oss i fyra dagar, kom strax efter 20:00 och en halvtimma senare öppnade restaurangen. Det blev en ganska lång sittning där Gorka berättade om planerna för de närmaste dagarna samt lite grand även om sitt arbete med vitryggig hackspett. Det sistnämnda är en, från det övriga europeiska beståndet, isolerad population som finns i västra Pyrenéerna och är knuten till bokskog.
Vår guide Gorka Gorospe från Pamplona, som ska vara med oss i fyra dagar, kom strax efter 20:00 och en halvtimma senare öppnade restaurangen. Det blev en ganska lång sittning där Gorka berättade om planerna för de närmaste dagarna samt lite grand även om sitt arbete med vitryggig hackspett. Det sistnämnda är en, från det övriga europeiska beståndet, isolerad population som finns i västra Pyrenéerna och är knuten till bokskog.
14 juni
Eftersom det inte serveras frukost förrän 08:00 började vi
dagen med lite skådning från och runt hotellet i fint väder. Det gav bland
annat smådoppingar i en golfbanedamm, sommargylling, sydnäktergal,
trädgårdsträdkrypare och korttålärka. Först strax efter 09:00 kom vi iväg mot
Hecho-dalen, ungefär en timmas bilresa västerut. Nästan framme i byn Hecho möttes
vi av ett par smutsgamar i en hage, men som vanligt på spanska vägar var det
svårt att stanna.
Gorkas förslag var att vi skulle börja med att besöka gården Gabardito längre upp i dalen, där det finns ett häckande par murkrypare. Denna gård ligger omgiven av ängar i skogen på den västra sidan av dalen, och vägen dit slingrar sig flera kilometer genom i huvudsak planterad tallskog. Det finns dock en del rester av den bokskog som en gång i tiden dominerade dalen.
Gorkas förslag var att vi skulle börja med att besöka gården Gabardito längre upp i dalen, där det finns ett häckande par murkrypare. Denna gård ligger omgiven av ängar i skogen på den västra sidan av dalen, och vägen dit slingrar sig flera kilometer genom i huvudsak planterad tallskog. Det finns dock en del rester av den bokskog som en gång i tiden dominerade dalen.
Framme vid gården parkerade vi och vandrade sedan genom
skogen ca en halvtimma bort till en maffig klippa. Längs vägen hördes både
kungsfågel och brandkronad kungsfågel samt bland annat järnsparvar och
trädgårdsträdkrypare. Morgonens fina väder ersattes efter hand av mulet och
småblåsigt, och det blev i längden ganska kallt. En spillkråka trummade nedifrån
dalen och svart rödstjärt sjöng från klippväggen. Det blev en lång väntan på
murkrypare och till slut bara några korta sekvenser. Däremot motsvarade
områdets andra så kallade målart förväntningarna, då två lammgamar visade sig
vid upprepade tillfällen. Det värmde gott.
Smutsgam i Valle de Hecho, spanska Pyrenéerna, 14 juni 2016. |
Vi stannade till en bit in på eftermiddagen innan vi fortsatte
med bil så långt man kan komma på vägen upp i Hechodalen. Därefter vandrade vi ytterligare
någon kilometer. Under vandringen sågs flera smutsgamar, ett par ormörnar, åtskilliga
gåsgamar, en lammgam vid några tillfällen, en bivråk och en ung kungsörn. Vi
fick även se flera murmeldjur och några gemsar, de sistnämnda på mycket långt
avstånd.
På återvägen stannade vi på några platser och njöt av
orkidéer, totalt sju–åtta olika arter. I bäcken som rinner genom Hechodalen
(och efter hand ökar i omfång) sågs två strömstarar och åtskilliga forsärlor.
Klockan hann bli nästan 19:30 innan vi var tillbaka på
hotellet öster om Jaca.
Krutbrännare, en av många orkidéarter i den kalkrika Hechodalen i spanska Pyrenéerna. Foto: Anders Wirdheim |
15 juni
Morgonskådningen från hotellet gav bland annat en
polyglottsångare. For efter frukost en bit västerut till San Juan de la Peña,
ett gammalt kloster som ligger inbyggt i klippan. Det var i och för sig intressant att se, men det var skogsområdet och sluttningarna ovanför det gamla klostret
som var vårt mål.
Tyvärr var aktiviteten på fåglarna ganska låg – det märks
att vi är en bit in i sommaren – men vi såg citronsiska, domherre, "vanlig" trädkrypare
och dessutom ett par nötväckor av den kontinentala rasen med hela undersidan rostfärgad. Vid en utsiktsplats ovanför det gamla
klostret sjöng några bergsångare och högt ovanför oss svirrade ett par
alpseglare omkring. Naturligtvis drog det även fram gåsgamar över himlen.
Lite längre ner längs sluttningen stannade vi på en
utsiktsplats och fick efter viss möda se både hanne och hona av rostsångare
(tidigare kallad rödstrupig sångare). En liten bonus blev en småvessla som
kilade omkring på en fallen tallstam.
Efter denna slow-start for vi österut nästan ända till
Sabiñanigo innan vi drog norrut upp i bergen mot franska gränsen. Målet var
Portalet (själva gränsstationen) och alpängarna däromkring. Tyvärr försämrades
vädret och en stor del av tiden var det blåsigt, mulet och kyligt. Det kom till
och med några regndroppar.
Fågelutbytet blev därefter, men vi fick till slut se bland
annat vattenpiplärka och ormörn fint. En buskskvätta var ett ovanigt fynd under
häckningstid enligt vår guide Gorka. På avstånd hördes även en sjungande
ortolansparv. Vi letade mycket efter stentrast, men det var enbart Gorka som
fick se denna art (en hanne som kom flygande med mat).
Gränsen mellan Spanien (t.v.) och Frankrike på hög höjd i Pyrenéerna. Foto: Ole Olsson |
Under vår vandring kom vi in i Frankrike, och märkligt nog
förbättrades vädret avsevärt (men vi kom då också i lä av en bergstopp). Mycket tid ägnades åt att njuta av utsikten och
den fina floran (denna del av Pyrenéerna är kalkrik). Ännu mera blomskådande
blev det på något lägre höjd vid Formigal, där vi gottade oss åt en mångfald av
orkidéer, bland annat både grönkulla och brunkulla.
Åter till hotellet strax efter 18:00.
Roy och Inger Ottosson i stum beundran av alpängarnas lågvuxna men rika flora. Gränsen mellan Spanien och Frankrike i Pyrenéerna 15 juni 2016. Foto: Anders Wirdheim |