Norra Spanien 11-18 juni med Halmstads Ornitologiska Förening

Under veckan 11–18 juni besöker en grupp från Halmstads Ornitologiska Förening norra Spanien. Tyngdpunkten för resan är lagd på berg och stäpper, vilket innebär bergskedjan Guadarrama norr om Madrid och Pyrenéerna respektive stäppen väster om Sepúlveda i centrala Spanien och stäpperna i södra delen av provinsen Navarra. Resan har elva deltagare och Anders Wirdheim är reseledare.

Detta är den första av två rapporter från resan (omfattande 11–15 juni).

11 juni

Tio av deltagarna i resan träffades på Halmstads station och tog tåget 07:12 till Kastrup. Incheckning gick mycket smidigt och även flygresan flöt fint. Däremot blev det en lång väntan på bagaget när vi kom till Madrid.

I ankomsthallen välkomnade Jan Sandberg oss. Han hade åkt ner någon dag tidigare till sin dotter som bor strax norr om Madrid. Efter en procedur som verkade vara på tok för omständlig hämtade vi ut hyrbilarna. Det blev en mycket negativ överraskning eftersom de inte alls stämde med beskrivningen ”minibussar”. Vi fick knö oss in och sedan sitta som packade sillar några mil hem till Jans dotter Victoria i Guadarrama. Som tur är har Jan sin gamla Volvo stående där, och räddningen blev att han erbjöd att vi även kunde ta hans bil.

Efter en timma i solskenet Victorias trädgård med bl.a. ett par dvärgörnar i lufthavet for vi vidare några kilometer till vårt hotell i Moralzarzal. Åt middag ute på byn i form av gigantiska entrecoter.

Inte sista natten med gänget men väl första kvällen.
Foto: Ole Olsson.

12 juni

Efter frukost for vi iväg vid 08:30 upp till Puerto de Navacerrada i Guadarrama-bergen. Vägen upp förgylldes av några blåskator. Uppe i själva passet finns en mindre skidanläggning, och detta område är känt som en bra lokal för citronsiska men även diverse skogsfåglar. Väl framme vid skidanläggningen visade flera citronsiskor och svarta rödstjärtar upp sig. Under den dryga timma vi var där såg vi även trädgårdsträdkrypare, kungsfågel, svartmes och svartvit flugsnappare. Den sistnämnda är tydligen på väg att få status som egen art eftersom den skiljer sig tydligt genetiskt från såväl den form som finns i Nordafrika som från de europeiska släktingarna. Det är dessutom en form som blivit ganska ovanlig på Iberiska halvön. Det var även gott om dubbeltrast i omgivningarna, och strax innan vi for vidare hittades två klippsparvar.

Klippsparv vid Navacerrada några mil norr om Madrid, 12 juni 2016.
Foto: Roy Ottosson.

Lite längre österut i samma bergskedja finns en fin utsiktsplats och äng som kallas Los Robledos. Där tillbringade vi ytterligare någon timma, och hela tiden var det gott om rovfågel i luften: gåsgam och grågam samt flera dvärgörnar och en sparvhök. Bland områdets fjärilar kunde vi bestämma hagtornsfjäril och någon typ av höfjäril. Här och var blommade även lågvuxna orkidéer av en Orchis-art.

Besvärligt ljus och ett par saknade fjädrar. Likväl är grågamens silhuett typisk.
Los Robledos, Spanien, 12 juni 2016.
Foto: Anders Wirdheim.

Via Segovia, där vi tog en snabbtitt på den berömda romerska akvedukten, åkte vi mot Sepúlveda. Hittade omsider hotellet inne i de trånga gränderna. Sepúlveda är en mycket trevlig by (eller liten stad) som verkligen kan rekommenderas. Vi checkade in, spanade in byns storkfamilj (där ungarna var nästan flygfärdiga) och åt en enkel lunch innan vi for ut mot stäppen väster om byn och Hoces del Duraton. Det var varmt – runt 30 grader, men det hämmade inte vår skådaraktivitet!

Hoces del Duraton är en djup ravin med branta klippväggar. Området hyser många par gåsgamar, men vi noterade även två smutsgamar, sjungande sommargylling, alpkråka, blåtrast och stensparvar. Dessutom bjöds vi på en fin uppvisning av tre utflugna pilgrimsfalksungar och deras far, som levererade mat till en av ungarna i luften.

Man får verkligen närkontakt med gåsgamarna vid Hoces del Duraton.
Sepúlveda i Spanien, 12 juni 2016.
Foto: Anders Wirdheim

Efter besöket i ravinen ägnade vi en timma i kvällningen åt stäppen mellan ravinen och Sepúlveda. Tyvärr ville inte någon dupontlärka höra av sig, men väl korttålärka, sånglärka och trädlärka. En herdesångare flög mellan några buskar och här och var satt rödhuvade törnskator och medelhavsstenskvättor i de utspridda buskarna. På långt håll passerade en ängshök. Tillbaka till hotellet i skymningen och lite senare avnjöts middag på hotellets restaurang.

13 juni

Steg upp tidigt och for redan 06:00 ut mot stäppen väster om Sepúlveda. Tyvärr var det kyligt, mulet och blåsigt. Inte heller vid detta besök hördes någon dupontlärka men vi såg eller hörde bland annat fältpiplärka och flera spelande härfåglar. I de glest växande buskarna satt en och annan iberisk varfågel och spanade liksom åtskilliga rödhuvade törnskator. Vi såg också några medelhavsstenskvättor och trädlärkor mycket fint. Vid branten strax utanför Sepúlveda sjöng flera bergsångare och i branten ovanför satt ett par stensparvar och spanade på oss.

Efter en sen frukost på hotellet 09:00 blev det avfärd norrut strax efter 10:00. Någon kilometer utanför Sepúlveda satt en biätare i ett träd, men annars blev bilresan som väntat ganska fågelfattig (förutom alla bruna glador som finns överallt). Via Soria letade vi oss fram till resterna av den gamla keltiska byn Numancia, där vi tänkt oss ett kulturellt besök och lite lunch. Tyvärr visade sig dock platsen vara stängd på måndagar. Vi stannade utanför och åt vår lunch medan vi såg lärkfalk, ”vanlig” stenskvätta och stensparvar.

Efter detta stopp blev det lång och seg körning vidare via Zaragoza och Huesca upp mot bergen. Porten, eller snarare vägen, upp i Pyrenéerna är mycket vacker. Stannade senare och tankade utanför Sabiñanigo övervakade av vacker dvärgörn i luftrummet ovanför.

Dvärgörn av ljus morf. Söder om Sabiñanigo i spanska Pyrenéerna 13 juni, 2016.

Hittade omsider hotellet vid golfbanan någon mil öster om Jaca. Incheckningen var obegripligt omständig men hotellet var bra i övrigt. Tyvärr sändes inte EM-matchen mellan Irland och Sverige i spansk TV, så vi fick följa den via Internet.

Vår guide Gorka Gorospe från Pamplona, som ska vara med oss i fyra dagar, kom strax efter 20:00 och en halvtimma senare öppnade restaurangen. Det blev en ganska lång sittning där Gorka berättade om planerna för de närmaste dagarna samt lite grand även om sitt arbete med vitryggig hackspett. Det sistnämnda är en, från det övriga europeiska beståndet, isolerad population som finns i västra Pyrenéerna och är knuten till bokskog.

14 juni

Eftersom det inte serveras frukost förrän 08:00 började vi dagen med lite skådning från och runt hotellet i fint väder. Det gav bland annat smådoppingar i en golfbanedamm, sommargylling, sydnäktergal, trädgårdsträdkrypare och korttålärka. Först strax efter 09:00 kom vi iväg mot Hecho-dalen, ungefär en timmas bilresa västerut. Nästan framme i byn Hecho möttes vi av ett par smutsgamar i en hage, men som vanligt på spanska vägar var det svårt att stanna.

Gorkas förslag var att vi skulle börja med att besöka gården Gabardito längre upp i dalen, där det finns ett häckande par murkrypare. Denna gård ligger omgiven av ängar i skogen på den västra sidan av dalen, och vägen dit slingrar sig flera kilometer genom i huvudsak planterad tallskog. Det finns dock en del rester av den bokskog som en gång i tiden dominerade dalen.

Framme vid gården parkerade vi och vandrade sedan genom skogen ca en halvtimma bort till en maffig klippa. Längs vägen hördes både kungsfågel och brandkronad kungsfågel samt bland annat järnsparvar och trädgårdsträdkrypare. Morgonens fina väder ersattes efter hand av mulet och småblåsigt, och det blev i längden ganska kallt. En spillkråka trummade nedifrån dalen och svart rödstjärt sjöng från klippväggen. Det blev en lång väntan på murkrypare och till slut bara några korta sekvenser. Däremot motsvarade områdets andra så kallade målart förväntningarna, då två lammgamar visade sig vid upprepade tillfällen. Det värmde gott.

Smutsgam i Valle de Hecho, spanska Pyrenéerna, 14 juni 2016.

Vi stannade till en bit in på eftermiddagen innan vi fortsatte med bil så långt man kan komma på vägen upp i Hechodalen. Därefter vandrade vi ytterligare någon kilometer. Under vandringen sågs flera smutsgamar, ett par ormörnar, åtskilliga gåsgamar, en lammgam vid några tillfällen, en bivråk och en ung kungsörn. Vi fick även se flera murmeldjur och några gemsar, de sistnämnda på mycket långt avstånd.

På återvägen stannade vi på några platser och njöt av orkidéer, totalt sju–åtta olika arter. I bäcken som rinner genom Hechodalen (och efter hand ökar i omfång) sågs två strömstarar och åtskilliga forsärlor.

Klockan hann bli nästan 19:30 innan vi var tillbaka på hotellet öster om Jaca.

Krutbrännare, en av många orkidéarter i den kalkrika Hechodalen i spanska Pyrenéerna.
Foto: Anders Wirdheim

15 juni

Morgonskådningen från hotellet gav bland annat en polyglottsångare. For efter frukost en bit västerut till San Juan de la Peña, ett gammalt kloster som ligger inbyggt i klippan. Det var i och för sig intressant att se, men det var skogsområdet och sluttningarna ovanför det gamla klostret som var vårt mål.

Tyvärr var aktiviteten på fåglarna ganska låg – det märks att vi är en bit in i sommaren – men vi såg citronsiska, domherre, "vanlig" trädkrypare och dessutom ett par nötväckor av den kontinentala rasen med hela undersidan rostfärgad. Vid en utsiktsplats ovanför det gamla klostret sjöng några bergsångare och högt ovanför oss svirrade ett par alpseglare omkring. Naturligtvis drog det även fram gåsgamar över himlen.

Lite längre ner längs sluttningen stannade vi på en utsiktsplats och fick efter viss möda se både hanne och hona av rostsångare (tidigare kallad rödstrupig sångare). En liten bonus blev en småvessla som kilade omkring på en fallen tallstam.

Efter denna slow-start for vi österut nästan ända till Sabiñanigo innan vi drog norrut upp i bergen mot franska gränsen. Målet var Portalet (själva gränsstationen) och alpängarna däromkring. Tyvärr försämrades vädret och en stor del av tiden var det blåsigt, mulet och kyligt. Det kom till och med några regndroppar.

Fågelutbytet blev därefter, men vi fick till slut se bland annat vattenpiplärka och ormörn fint. En buskskvätta var ett ovanigt fynd under häckningstid enligt vår guide Gorka. På avstånd hördes även en sjungande ortolansparv. Vi letade mycket efter stentrast, men det var enbart Gorka som fick se denna art (en hanne som kom flygande med mat).

Gränsen mellan Spanien (t.v.) och Frankrike på hög höjd i Pyrenéerna.
Foto: Ole Olsson

Under vår vandring kom vi in i Frankrike, och märkligt nog förbättrades vädret avsevärt (men vi kom då också i lä av en bergstopp). Mycket tid ägnades åt att njuta av utsikten och den fina floran (denna del av Pyrenéerna är kalkrik). Ännu mera blomskådande blev det på något lägre höjd vid Formigal, där vi gottade oss åt en mångfald av orkidéer, bland annat både grönkulla och brunkulla.

Åter till hotellet strax efter 18:00.

Roy och Inger Ottosson i stum beundran av alpängarnas lågvuxna men rika flora.
Gränsen mellan Spanien och Frankrike i Pyrenéerna 15 juni 2016.
Foto: Anders Wirdheim