 |
| Sidensvansar gillar kvarsittande äpplen. Fågeln på bilden är en gammal hanne. Foto: Anders Wirdheim |
Jag har visserligen slutat som anställd inom BirdLife
Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, men jag engagerades i år för att
hålla i det utåtriktade arbetet med årets upplaga av Vinterfåglar Inpå Knuten. Det var det tolfte året i rad då vi tog
hjälp av svenska folket för att räkna besökarna vid våra fågelmatningar.
Årets Vinterfåglar
Inpå Knuten kan sägas ha gått i sidensvansens tecken. Denna vackra fågel
kom inte på någon av de tre högsta platserna, men den var ändå en riktig
”bubblare”. Den avancerade från 19:e plats 2016 till 5:e plats i år på den
topplista som är så populär bland allmänhet och massmedia. En annan vacker
fågel som också ökade markant jämfört med förra året är stjärtmesen. I båda
fallen kan ökningarna troligen kopplas till ett kraftigt inflöde österifrån
under hösten som gick.
Eftersom jag arbetade med fågelräkningen befann jag mig inom
räckhåll för både telefon och dator under den förlängda helgen 27–30 januari.
Det innebar också att jag hade ganska noggrann koll på mina två fågelmatningar.
De finns på var sin sida av huset, den ena utanför mitt arbetsrumsfönster, den
andra utanför köksfönstret. Den näst intill ständiga kontrollen av vad som
rörde sig utanför fönstren innebar även att det blev något av ett rekord i min
egen rapport: Jag såg totalt 11 individer av 22 arter. Den talrikaste arten var
sidensvansen, och en flock med 31 individer kom på besök vid två tillfällen.
Det var ganska uppenbart samma flock även om det gick två dagar mellan besöken.
När jag får besök av sidensvansar är det oftast utlagda
äpplen de äter av. Men jag har även ett par oxbärbuskar (Cotoneaster), där det ibland sitter kvar bär långt in på vintern.
Dessa bär är uppskattade av många fåglar, och i år rensade sidensvansarna rent.
Men det var inte bara frukt och bär de åt. Vid båda tillfällena hoppade en del
av fåglarna runt på marken och plockade i sig spill från fröautomaten. Jag
kunde tyvärr inte se vad det var de plockade i sig, men det var helt klart frön
av något slag.
Efter lite letande i litteraturen inser jag att detta inte
är unikt, även om det tydligen inte är vanligt att sidensvansar äter frön. Men
undersökningar har visat att de kan äta frön från diverse träd som ask och asp,
även om bär alltid verkar stå högst på vintermatsedeln. Just oxbär är
uppenbarligen något av en favoritföda nere på kontinenten och på Brittiska
öarna vintertid.
 |
| Under soliga senvinterdagar med dagsmeja sitter ofta sidensvansar högt och spanar efter flygande insekter. Foto: Anders Wirdheim |
Sidensvansen hör till de fåglar som byter diet ganska
radikalt mellan sommar och vinter. Under sommaren lever de till mycket stor del
av insekter som de fångar på flugsnapparmanér, medan de vintertid i huvudsak är
vegetarianer med bär och frukt på menyn. Soliga dagar med dagsmeja under
senvintern kan man dock se sidensvansar på insektsjakt. De sitter då ofta i
toppen av ett träd och gör utfall ut i luften ovanför för att snappa åt sig tidigt
väckta flygfän. På samma vis kompletterar de sommarfödan med bär, och det
handlar då ofta om kvarsittande tranbär eller kråkbär från fjolåret. De kan
även mata ungarna i sena kullar med säsongens första blåbär.
Sidensvansens oregelbundna uppträdande hos oss är
fascinerande. Anledningen till de stora svängningarna måste vara tillgången på
vinterföda längre norrut. Under år då det är ont om bär i tajgan, får vi besök
av många sidensvansar. Är det däremot gott om bär längre norrut och österut,
blir en stor del av sidensvansarna kvar där vintern igenom. När vi, som i
höstas, får besök av mycket stora mängder, räcker nog inte bärtillgången som
förklaring. Troligen hade sidensvansarna även ett mycket bra häckningsutfall
sommaren 2016. De flockar jag fick möjlighet att titta närmare på innehöll i
alla fall en stor andel ungfåglar.