Peniche Seabird Count

Peniche är en mindre stad som ligger på en udde ut i Atlanten, cirka 80 km norr om Lissabon. Udden sticker ganska långt ut, vilket gör platsen till något av en hot-spot för havsfågelskådning. Trots detta är omfattningen av sträcket dåligt känd jämfört med andra platser längs västra Europas kust. I år genomförs ett sträckräkningsprojekt här från 15 augusti till 15 november, och jag ska medverka från 7 till 18 september. Därefter blir det några dagar i andra delar av Portugal.

Sträckräkningarna genomförs under sex timmar varje dag – tre timmar på morgonen och tre på sena eftermiddagen. Just nu, i början av hösten, räknar vi från 07:00 till 10:00 och från 17:00 till 20:00. Vid lågtryckspassager med friska västvindar ska vi försöka räkna hela den ljusa tiden på dygnet. Vi är hela tiden två som räknar, så det finns chanser till små pauser då och då.

Initiativtagare till projektet är svenskarna Erik Hirschfeld och Johan Elmberg samt Helder Cardoso från Portugal. Projektet sponsras i viss mån av både de lokala myndigheterna samt av den portugisiska turistbyrån.

Det började inte bra under min första dag som havsfågelräknare i Peniche:
Dimman låg tät fram till klockan 09:30.

7 september

När jag vaknade tidigt på morgonen i mitt hotellrum såg det allt annat än lovande ut. Dimman låg så tät över trakten att det endast gick att ana gatubelysningen ett hundratal meter bort. Förhållandena hade inte blivit bättre när jag strax före 07:00 anlände till räkningsplatsen Cruz de Remedies. Men Helder var på plats och vi tillbringade någon halvtimma med att lyssna på en sjungande svart rödstjärt och prata fågel i största allmänhet. Eftersom det inte gick att se något över havet for vi iväg till ett morgonöppet café för en kopp kaffe. Strax utanför caféet satt två rostgumpsvalor och vänslades på en tråd.

Tillbaka vid räkningsplatsen strax efter 08:00 och en ganska dryg väntan medan dimman långsamt lättade i takt med att solen steg. Först klockan 09:30 var sikten tillräcklig för att vi skulle börja räkna. Vi höll sedan på en timma innan morgonens sträckrörelser ebbade ut.

Det blev inga stora summor. Den lilla vind som blåste kom snarare inifrån land än ute över havet, så någon egentlig fart på fåglarna blev det aldrig. Men vi fick i alla dall ihop närmare 20 baleariska liror på väg norrut, några mindre liror som drog söderut och ett drygt tiotal gulnäbbade liror som även de i huvudsak drog söderut. Det passerade också minst sex storlabbar och tre kustlabbar. Den talrikaste havsfågeln var havssula, men dessa var svårräknade eftersom det både fanns fåglar i ren sträckflykt och individer som flög omkring fiskande. Slutligen passerade ca 15 kentska tärnor och en fisktärna under den timma vi räknade.

De flesta av de baleariska liror vi ser är på väg från häckningsplatser i Medelhavet till ruggningsplatser i Biscaya. De mindre lirorna kommer från Brittiska öarna och andra häckningsplatser längre norrut och är på väg till vinterkvarter längre söderut i Atlanten. Gulnäbbade liror häckar bland annat på Berlengas-öarna 7–8 km väster om vår räkningsplats, så i det fallet är det svårt att avgöra om det handlar om sträckande fåglar eller är lokala förflyttningar (i alla fall morgnar som denna när endast få fåglar är i rörelse).

Efter räknandet lockade stranden och ett dopp i Atlanten, men nu ser jag fram emot det sena eftermiddagspasset.

(AW)