måndag 7 september 2015

Peniche - kvällen 7 september

Samma vy som på morgonen men utan dimma.


När Helder och jag sammanstrålade vid obsplatsen klockan 17.00 var det ganska lugnt över havet. Solen sken och det blåste en svag bris utifrån Atlanten. Det var då ganska långt mellan våra kommentarer i stil med ”Cory´s moving north” eller ”Three Gannets, one adult and two immature south” (dvs. en gulnäbbad lira mot norr respektive tre havssulor, en adult och två subadulta mot söder). Men detta lugn kom att ersättas av en allt intensivare konversation ju längre eftermiddagen led mot kväll.

Skulle man händelsevis uppfatta tillvaron långtråkig, kan man alltid försöka träna sig i att skilja unga medelhavstrutar från unga silltrutar. Det är inte lätt alltid – och trutarna är talrika, vilket kanske framgår av bifogad bild.

Det är stundtals väldigt gott om trutar, framför allt medelhavstrutar
men också silltrutar i olika dräkter.

Samtidigt måste det sägas att det är både spännande och givande att uppleva fåglar på nya sätt. Det blev uppenbart flera gånger denna eftermiddag. Första gången var när Helder sa att han hade en ung svarttärna på väg söderut. Tack vare att vi har våra markeringar i form av fiskares bojar ute på den vidsträckta havsvidden kunde jag strax hitta fågeln. Den avvek väsentligt från de flyttande kentska tärnor och fisktärnor vi sett tidigare genom att ha en något fjärilsliknande flykt. När jag kort därpå hittade två andra svarttärnor var det ingen tvekan om arttillhörigheten.

Nästa gång vi ställdes inför en sådan utmaning kom två tärnlika fåglar med elastisk flykt sträckande söderut mot en ljus himmel. Vi kunde bara se silhuetterna och avståndet var betydande, men det var ingen tvekan om att det var labbar trots den tärnlika flykten. Det tog en stund innan sammanhanget klarnade: Det var naturligtvis två fjällabbar! Dessa båda var inte de enda labbarna som passerade denna kväll. Vi räknade även in fem kustlabbar, tre bredstjärtade labbar och några storlabbar.

För oss svenskar är kanske lirorna mera intressanta än labbarna, och det passerade även flera gulnäbbade liror, några baleariska liror och ett par mindre liror. Men det var först framåt skymningen som lirorna kom igång. Det var också då som sträcket av havssulor kom igång på allvar. Nu var det inte längre tal om ”Three Gannets” utan snarare ”Twentyfour Gannets” och inga åldersangivelser (det hanns inte med). Jag tror att det under den sista timman (mellan 19.00 och 20.00) passerade några hundra havssulor, varav många var årsungar. Helder berättade att vi under dessa timmar såg fler unga havssulor än vad man sett tidigare under hela projektet (dvs. sedan 15 augusti).


(AW)