 |
| Helder Cardoso (närmast) och Ulf Ottosson spanar efter större liror och annat godis. |
Den andra dagen inleddes mycket mera lovande än den första.
Ingen dimma under efternatten utan klar sikt och en svag till måttlig nordlig
vind. Sammanstrålade med Helder på obsplatsen (som ligger under ett stort betongkors)
strax före 07:00 och konstaterade att det var fri sikt även över havet. När
solen steg upp lyste den vita fyren högst upp på Ilha Berlenga, en knapp mil
västerut milsvitt omkring.
När det ljusnat drog det tämligen omgående igång ett sträck
av havssulor, labbar och liror. Medan sulorna och labbarna drog söderut, flög
baleariska liror och gulnäbbade liror både norrut och söderut. En stor del av
de sistnämndas rörelser har nog mera karaktären av fisketurer än av egentlig
flyttning.
Av labbar sträckte främst storlabbar men även några
kustlabbar och bredstjärtade labbar. Under de tre timmarna fram till klockan
10:00 passerade nog närmare 30 storlabbar (Helder har de exakta summorna). De
flesta av dessa kom på hög höjd och i stadig flykt mot söder. De har en
alldeles speciell jizz; de är både tunga och eleganta på samma gång.
Förutom de talrika gulnäbbade och baleariska lirorna
sträckte några mindre liror mot söder liksom en grålira. Den sistnämnda är den
klart elegantaste av lirorna med en flykt som verkligen ser ut att behärska
elementen. När vi såg den på långt håll i strålande solsken lyste de ljusa
partierna på vingarnas undersidor dessutom som av silver.
Vi fick också stifta första bekantskapen med en av de lokala
pilgrimsfalkarna. De häckar ett par i bergsbranten längst ut på udden, och
möjligen var det en unge från detta par som kom inflygande från havet med ett
byte i klorna. När den närmade sig land blev den intensivt mobbad av unga
trutar, men den behärskade deras attacker och slog sig ner på en (för oss)
skymd klippa nedanför oss.
Efter en siesta och en liten vandring inne i centrum var det
åter dags att åka ut till obsplatsen vid Cruz de Remedies strax före 17:00.
Vinden var fortsatt nordlig, vilket innebar att fåglarna passerade oss ganska
långt ut. Jag ser verkligen fram emot en dag med västliga vindar som trycker in
fåglarna närmare kusten. Men det var i alla fall rätt bra fart på sträcket,
framför allt av havssulor men också av liror.
Helder och jag har diskuterat skillnader i utseende och
rörelsemönster mellan baleariska liror och mindre liror. De förstnämnda är i
regel smutsbruna i varierande grad undertill och ganska mörkt bruna på
ovansidan, medan mindre lirorna snarare ger intryck av vara vita under och
svarta ovan. Balearisk lira ger också intryck av att ha något längre vingar som
dessutom rörs mera fladdrande jämfört med mindre lirans stelare flykt.
Vi ett tillfälle ropade jag ut att en mindre lira kom
norrifrån ganska nära. Men det var något som inte stämde. Den var visserligen vit
undertill, ända ut mot stjärten, men den var inte lika kontrastrik som en
mindre lira och flög dessutom mera likt en balearisk. Vi kom efter lite
diskussion och litteraturstudier fram till att denna individ nog kunde
betraktas som av ”Yelkouan-type”, dvs. att det skulle kunna röra sig om den
mindre art av lira som finns i centrala och östra Medelhavet men som
regelbundet rör sig ut mot Atlanten.
Kort därpå kom en större fiskebåt in från havet i väster. En
svärm av trutar följde båten, och när jag spanade igenom flocken hittade jag en
ganska kontrastrik, större lira med en betydligt stelare vingföring än de
gulnäbbades nästan jordugglelika mjuka rörelser. Det var just en större lira
(som namnet till trots är något mindre än den gulnäbbade). Större liran övervintrar
liksom gråliran i Nordatlanten (under vår sommar) och flyttar vid denna tid
söderut mot häckningsplatserna som är belägna i södra Atlanten (där det nu går
mot vår).
Helder for iväg till busstationen för att hämta Ulf
Ottosson, som anlänt från Luxemburg under eftermiddagen och ska göra oss
sällskap de närmaste tio dagarna. Man kan uttrycka det som att Ulf hamnade i
hetluften direkt. En ny större fiskebåt närmade sig nämligen från havsvidderna
i väster och följdes av en ännu större svärm med trutar. Tillsammans med dessa
följde närmare 15 större liror, varav samtliga lämnade båtens kölvatten och
drog söderut när båten styrde in mot hamnen i Peniche.
Även under kvällen sträckte en del labbar söderut. Det var
mest storlabbar men även några bredstjärtade labbar och kustlabbar. För övrigt
har alla labbar vi hittills sett varit adulta eller subadulta. Inga årsungar
ännu.
På kvällen middag på fiskrestaurangen Mirandum, en
restaurang som verkligen kan rekommenderas. Men boka i förväg! De verkar inte
löna sig att komma dit utan att först ha reserverat bord.
(AW)