Peniche 14 september – lirare med liror

Kamouflaget kommer inte till sin rätt i denna miljö,
men den fula capen kom väl till pass när det kom ett par regnskurar.
Foto: André Julinder

Helder Cardoso, som ansvarar för Peniche Seabird Count här i Portugal, tyckte att den tidiga morgonen var lite väl mörk. Därför bestämdes att vi skulle starta räkningen 07:15 istället för 07:00 från och med idag. En stund innan dess hämtade jag Ulf och André i lägenheten varpå vi for ut till obsplatsen. Det blev en händelserik morgon – såväl vad gäller fåglar som vädret.

För första gången fick jag tillfälle att använda den kamouflagefärgade regncape som jag hittat i en lågprisbutik. Eftersom jag glömde ta med mig regnjacka, var jag tvungen att försöka hitta något här nere. Det var inte lätt, men i ”Best shopping Peniche” fanns en osannolik cape för 9€. Den kom väl till pass när det kom ett par regnskurar under den första timman.

Men regnet drog bort och den från början helmulna himlen sprack upp mer och mer. Över havet var det framför allt fart på lirorna och havssulorna, men naturligtvis sträckte det även en del labbar (storlabb, kustlabb och bredstjärtad labb) samt tärnor (några vardera av kentska tärnor, silvertärnor och svarttärnor). När det gäller lirorna gav summeringen av de tre timmarna mellan 07:15 och 10:15 följande:

Gulnäbbad lira, 170

Grålira, 44

Mindre lira, 367

Balearisk lira, 28

och

Medelhavslira (?), 2

Att det står ett frågetecken efter medelhavslira beror på att dessa är svårbestämda, men vi hade två olika individer som kom ganska nära och som båda uppvisade karaktärer för denna art som hör hemma i centrala och östra Medelhavet. Typiska exemplar är nästan lika vita undertill som mindre liror, men de är snarare mörkbruna än svarta på ovansidan. De skiljer sig även på några detaljer i dräkten, men dessa är notoriskt svåra att se under sådana här förhållanden. Samma gäller för övrigt att fötterna hos medelhavsliran sticker ut bakom stjärten, medan man normalt inte ser några fötter hos mindre lira och bara tåspetsarna på balearisk lira.

När det gäller liror kan man väl säga att André fått en smakstart, och han sken också som en riktig lirare när vi packade ihop pinalerna.

Två lirare med smak för liror, Ulf Ottosson och André Julinder,
väl påpälsade trots att det var 20°C i luften.

När jag lämnat av André och Ulf i lägenheten tog jag en sväng bort till de torra fälten öster om mitt hotell (längs vägen mot Baleal). Där gick fem småtrappar och två småspovar och jag hittade även en ung fjällpipare som låg stilla och dåsade i solskenet. På en stolpe satt en iberisk varfågel medan stenskvättor och tofslärkor höll till långt ut från alla utkiksplatser (kanske väl medvetna om varfågelns kapacitet).

(AW)

Tillägg från kvällspasset:

Det sena passet mellan 17:00 och 20:00 blev nästan raka motsatsen till morgonpasset. Det var varmt, nästan stilla och länge tämligen fågelfattigt. Fram till klockan 19:00 hade vi cirka 30°C och kunde stå och skåda i kortärmat. Men därefter föll temperaturen ganska snabbt till 18°C. Även om passet kändes fattigt jämfört med morgonen, blev det en hel del fågel till slut. Bland annat såg vi fyra arter labb, däribland en fjällabb som dock råkade komma samtidigt med en större lira! Den sistnämnda var en så kallad "lifer" för André, det vill säga en art han aldrig sett tidigare. Det kunde vara värt att fira, och det gällde i än högre grad Ulf som denna dag blivit hedrad med att få en fjäril uppkallad efter sig! Det är en västafrikansk gräsfjäril som nu fått det vetenskapliga artnamnet ottossoni! Stort GRATTIS, Ulf! Med tanke på allt du gjort för biologin i allmänhet och ornitologin i synnerhet i Afrika är du verkligen värd att bli hedrad.

Ulf Ottosson sken i kapp med kvällssolen i Peniche. Men så hade det också just idag blivit officiellt att han fått en afrikansk fjäril uppkallad efter sig i och med att fyndet av den nya arten publicerats i en vetenskaplig tidskrift.