Vi hade stora förhoppningar när vi gav oss iväg vid sjutiden
på morgonen. Väderrapporterna talade om ett lågtryck på väg in från Atlanten
och friska vindar från sydväst eller väst. När vi kom ut till Remédios blåste det
visserligen ganska friskt, men vinden kom snarare från söder än väster. Himlen
var jämngrå och över havet fanns ett svagt dis (Berlenga ca 10 km västerut
försvann stundtals i diset). Dessa förhållanden är uppenbarligen inte de bästa
för havsfågelskådning. Förmiddagen blev nämligen förhållandevis fågelfattig –
faktiskt den magraste under den dryga vecka jag varit på plats
 |
| Fiskande, subadult, havssula vid Peniche 15 september. |
Eftersom det var inte mindre än tre inhemska skådare på
plats, kunde André och jag ta det lite lugnt och istället försöka fotografera
de få fåglar som passerade på nära håll. Vi har hittat en utsiktsplats strax
öster om den vanliga obsplatsen där man kommer lite lägre och därmed något
närmare fåglarna. Det blev inte så mycket bevänt med fotograferandet heller,
men ett par sulor, en toppskarv, några trutar och en medelhavslira på håll
fastnade på bild. I övrigt stod vi mest och spanade från läsidan av ett hus
strax intill den vanliga obsplatsen.
 |
| Ung, ganska tidig, medelhavstrut. |
 |
| Inte mycket att yvas över som bild, men en balearisk lira i grådiset utanför Peniche 15 september. |
Eftersom väderutsikterna ändå var lovande, bestämde vi oss för att
starta kvällsräknandet redan vid 15-tiden. Därför hämtade jag Ulf och
André strax innan dess, varpå vi for ut till vårt nyfunna lilla krypin (som
också gav oss möjlighet att stå under ett tak). Vi hade knappt hunnit rigga upp
tubkikarna innan André sa till oss att kolla en ljus tärna med lång stjärt som
var på väg söderut: Det var en närmast ”kenta-vit” Sterna-tärna i adult dräkt
med svart bård längs framkanten av handen – en rosentärna! Den unga spolingen
André går verkligen från klarhet till klarhet!
Efter detta blev eftermiddagen seg och stundtals
händelsefattig. Det var också emellanåt dåligt väder med drivande, om än tunt,
regn. Men våra förhoppningar om kul fågelupplevelser väcktes till liv av en
annalkande fiskebåt långt i väster. Den visade sig omsider föra med sig åtminstone
50 medelhavsliror och minst 15 större liror (förutom alla trutar). Båten gick
dessutom nära land, men tyvärr var vädret just då riktigt risigt med dis och
drivande regnbyar.
Eftermiddagen fortsatte på samma vis, men Helder hittade en
ny större lira innan André på nytt hojtade om att han hade en liten fågel över
havet: en vadare eller kanske en stormsvala. Just stormsvalor har väl varit
något av en besvikelse för oss svenska volontärer i detta projekt. Vi hade nog
räknat med att se flera – och av ett par olika arter, men fram till nu har vi
inte sett någon. Nu visade det sig på nytt att André har ögonen med sig: Det
var en (europeisk) stormsvala, som för övrigt blev en ”lifer”, det vill säga en
ny art, för Ulf. Lite senare hittade jag ytterligare en stormsvala, vilket
förhoppningsvis lovar gott för morgondagen.
Kvällen tillbringades på en restaurang med fyra portugisiska
och tre svenska skådare. Det blev mycket fågelprat, men också god mat och god
dryck.
(AW)