Efter Davids överraskande fynd av två vitgumpseglare igår
kväll kände jag mig tvungen att gå upp tidigt och ta en skådarsväng före
frukost. Jag var ute strax efter gryningen, men det dröjde en liten stund innan
luften över Monsanto började fyllas av svalor. Jag spanade och spanade och
plötsligt, efter ytterligare en stund, kom där två seglare farande. Upp med
kikaren – och javisst!: Det var två vitgumpseglare. De passerade ganska nära,
men hela tiden i riktning mot solen. Därför var det omöjligt att få några
vettiga bilder.
 |
| Vitgumpseglare med ruggade armpennor, vilket skapar ett litet jack i inre delen av vingens bakkant. |
Jag kunde dock konstatera att det var andra individer än en
av dem som David fotograferade igår kväll. Båda dessa hade ruggat armpennorna
och hade liksom ett litet jack i vingens inre bakkant. En av dem som David
fotograferade hade kvar de till synes helvita armpennorna vilket gav en nästan
rektangulär vit fläck på innervingens undersida och en vit bakkant på armens
ovansida. Denna vita fläck har jag inte sett på några bilder tidigare, så kanske
var även detta en ruggningseffekt.
 |
| Den enda bild jag fick där man tydligt ser det som gett vitgumpseglaren dess namn: den vita övergumpen. |
Glad i hågen gick jag till frukosten och berättade för
Fernando och David att vitgumpseglarna fanns alldeles utanför. När vi checkat
ut tillbringade vi därför en halvtimma på en liten platå på den branta kulle
där Monsanto ligger. Till en början for minst två vitgumpseglare fram och
tillbaka över oss och gav vid åtminstone ett tillfälle ett hyfsat fotoläge. Men
sedan dök plötsligt två sparvhökar upp i luftrummet, varpå alla svalor och
seglare steg högt till väders och försvann för en längre stund.
Vitgumpseglaren har en speciell historia i Sverige. Den sågs
första gången i landet på senhösten 2013 (vid Stenshuvud) och kallades då
kafferseglare. Detta namn hade den fått för ganska länge sedan utifrån det
vetenskapliga namnet Apus caffer. Det
fick den i sin tur någon gång på 1800-talet då den beskrevs vetenskapligt
första gången. Vid den tiden var kaffer en vedertagen benämning på en folkgrupp
i södra Afrika. Senare kom begreppet att missbrukas av den sydafrikanska
apartheidregimen och användas som ett skällsord på mörkhyade människor. Det är
också så begreppet kaffer har använts i Sverige på senare tid av vissa. Därför
kändes det självklart att ändra detta namn när en lista med svenska namn på
alla världens fåglar presenterades i vintras.
 |
| Åtskilliga par rostgumpsvalor häckar i Monsanto – och där det finns rostgumpsvalor, kan det finnas vitgumpseglare. |
Vitgumpseglare häckar i gamla bon av rostgumpsvalor. Dessa
påminner om hussvalebon men har även en kortare ingångstunnel. När ett par
vitgumpseglare slår sig ner i ett sådant bo pryder de själva tunnelingången med
små vita fjädrar. Därigenom har man kunnat konstatera häckningar på flera
platser i Spanien och Portugal utan att några fåglar har setts på platsen
dessförinnan. Arten är, som jag skrev igår, en relativt sen invandrare från
Afrika. Den verkar dessutom vara på spridning på Iberiska halvön, och vårt fynd
måste vara ett av de nordligaste hittills i Portugal.
 |
| Två dvärgörnar dök upp och skrämde på nytt bort alla svalor och seglare. |
Vi väntade en stund på att lugnet skulle lägra sig när
sparvhökarna försvunnit. Men så blev det inte alls. Istället dök två dvärgörnar
upp i luftrummet över höjden – med samma resultat som när sparvhökarna kom:
Svalor och seglare steg högt upp i skyn och försvann. Därför fann vi för gott
att lämna Monsanto och fortsätta söderut.
 |
| Dvärgörn nummer tre denna morgon. |
Det var ganska fågelrikt längs vägen. På en ledningstråd
satt ännu en dvärgörn och på långt avstånd såg vi två grågamar som seglade runt
tillsammans med en gåsgam. David blev lycklig när jag hittade en svartvingad
glada, och på samma plats dök även resans första ormörn upp. Ytterligare en
ormörn och dessutom en gammal kungsörn såg vi lite senare bland stora mängder
gamar när vi kom fram till gränsen mot Spanien (och Extremadura vid Segura).
Färden fortsatte vidare söderut till Vila Velha de Ródao.
Här gjorde vi under eftermiddagen en kortare båttur på floden Tejo (som
naturligtvis är uppdämd). På platsen finns en ravin som förutom gåsgamar även
hyser ett par hökörn och ett par svart stork. Här har även en rüppelgam hållit
till under senare år. Vi såg bara gåsgamar av dessa arter, men vi kunde istället glädja
oss åt minst sex olika kungsfiskare och flera forsärlor. Några exemplar av en
mycket vacker fjäril med det ännu häftigare namnet pascha Charaxes jasius såg vi också. Det är en art som flyger sent på säsongen, först från september.
 |
| Denna stora och vackra fjäril (undersidan är vackrare än ovansidan tycker jag) har fått det svenska namnet pascha. |
Efter denna båttur bar det av västerut mot Peniche där jag
ska tillbringa två nätter och David fyra. Vår helt excellenta och mycket
trevliga guide Fernando hade, när han lämnat oss efter två timmars körning, ytterligare tre timmar
till i bil innan han kom hem.