 |
| I det sista kvällsljuset min sista kväll i Portugal spanar André Julinder och David Campbell efter de få fåglar som rörde sig över havet. |
Den unge engelsmannen David Campbell har verkligen otur. De tre dagar
som han ska tillbringa i Peniche verkar komma att präglas av ostliga eller
nordostliga vindar. Det är vindar som för havsfåglarna långt ut från kusten.
När vi på morgonen åkte ut till obsplatsen var det också ett nästan tomt hav vi
spanade över. I nordostvinden gick dessutom de relativt få fåglarna långt ut.
Det blev trots allt en del labbar, liror av fyra arter, lite tärnor och rätt
hyfsat med havssulor. En morgon som denna hade hemma på svenska västkusten
klassats som en kanonmorgon, men här var det utan konkurrens det klart
fågelfattigaste passet sedan jag kom ner.
En liten kompensation fick vi dock alldeles i avslutningen
av passet då fyra svartvingade måsar kom flygande förbi alldeles intill
stranden. Bland dessa fanns två adulta fåglar, nästan spöklikt helvita och
väldigt läckra att se. Jag tog farväl av Helder Cardoso som jag inte kommer att
träffa mera under denna vistelse. En annan Helder kom förresten på besök. Han
har arbetat för SPEO, den portugisiska BirdLife-partnern, och jag kände igen
honom från ett par av de konferenser som jag medverkat vid.
Efter passet åkte André, David och jag till fälten öster om
där David och jag bor. Förhoppningen var att småtrapparna skulle finnas kvar,
men de lyste tyvärr med sin frånvaro. En flock rödhöns, en svartvingad glada på
håll och ett par iberiska varfåglar innebar ändå en viss utdelning.
Efter några timmars jobb på hotellrummet bar det strax ut
till obsplatsen för ett allra sista pass för mig. David Campbell följde med och
vi hämtade också upp André Julinder, som är den enda egentliga volontären just
nu. Det blev tyvärr ett pass som var ännu mera händelsefattigt än morgonpasset.
Orsaken är förmodligen den ihållande nordostvind som blåser och som rimligtvis
för ut fåglarna från kusten. Avstånden till fåglarna var också genomgående
stora.
För André och mig kändes det avslaget, men David verkade
nöjd. Inte minst gällde det att vi såg åtta brednäbbade simsnäppor i tre små
grupper (2+3+3). Två av grupperna flög bara förbi, men den tredje fällde på
typiskt vis på vattnet för en kort stund innan det bar av på nytt.
När passet var slut och vi samlade ihop pinalerna hade jag
avverkat 77 timmar med havsfågelräkning under de 16 dagar jag varit i Portugal.
Det har varit både roligt och givande och jag hoppas verkligen kunna återvända
ett kommande år. Den fantastiska sträckdag vi upplevde 16 september har satt
sina spår, men även i övrigt har havsfågelsträcket varit bra med undantag för
några få räkningspass.
(AW)
 |
| Så här såg det ut mest hela tiden onsdagen 16 september: en strid ström av liror. Det är klart att man längtar tillbaka till detta! |