 |
| Udden där vi står och räknar sedd från havet. Obsplatsen finns vid korset som kan skymtas en bit till vänster om bildens mitt. |
Besöker man Peniche i Portugal måste man också försöka ta
sig ut till Berlenga, en klippig och hög ö som ligger en knapp mil västerut.
Denna morgon hade jag fått ledigt från fågelräknandet, så Anna Karin och jag
bokade in oss på en av de båtlinjer som tar passagerare ut till ön under sommarhalvåret
(till 15 september). Räknandet sköttes istället av Helder Cardoso och Ulf
Ottosson.
De flesta båtarna går ut klockan 10:00, så hade jag hade
kunnat vara med en stund på klippan vid korset, men det var skönt att ta det
lite lugnt på morgonen och äta frukost på hotellet (lite större utbud än det
frukostpaket jag får med mig varje morgon). Vädret var fint, men det blåste
ganska friskt från nordväst när vi kom till hamnen. Denna vind visade sig
generera ganska kraftiga vågor, och det var flera av våra medpassagerare som
inte mådde så bra under överfarten.
Märkligt nog så vi endast ett fåtal fåglar under de 45
minuter det tog att ta oss ut till ön. Det var först när vi hade cirka en
kilometer kvar som det började dyka upp gulnäbbade liror och bland dem en
större lira. Tyvärr var det i princip omöjligt att fotografera från den
kraftigt krängande båten.
Väl i land på ön åkte Anna Karin på en kortare båttur för
att titta på grottor, medan jag fattade posto på en terrass vid en servering
med en kall öl inom räckhåll. Cirka en kilometer ut (in mot land) höll en
större grupp liror och flera havssulor på att fiska. Det var minst 50
gulnäbbade liror och ett tiotal större liror. En fiskebåt passerade alldeles
intill fåglarna utan att de reagerade och jag önskade att jag hade varit ombord
på den.
 |
| Fortet João Baptista på Berlenga. |
Istället blev det ett snabbt dopp i havet och sedan en
vandring upp till fyren och sedan vidare ner till det gamla fortet João
Baptista. Något förvånande var det fortfarande massor av medelhavstrutar med
mattiggande ungar överallt – och dessa ungar var i helt juvenil dräkt.
Variationen var dessutom stor: från silltrutsmörka till mera gråtrutsliknande
ungfåglar. Nere vid fortet fick jag tillfälle att detaljstudera flera individer
medan Anna Karin snorklade omkring i ett jättestim med nästan halvmeterlånga,
gråa fiskar.
 |
| Ung medelhavstrut av ganska ljus typ med gråtrutsliknande tertialer (fjädrarna som hänger ner innanför vingspetsen). |
Återfärden under eftermiddagen var lite lugnare än ditfärden
och vid några tillfällen kom gulnäbbade liror och havssulor nära båten.
 |
| Gulnäbbad lira. |
 |
| Subadult havssula. |
Väl i land for vi snabbt till hotellet där jag svidade om
till varmare kläder för ett nytt räkningspass. Helder och Ulf var redan på
plats när jag anlände strax efter 17:00. De berättade att morgonen varit bra
med bland annat mer än 1100 sträckande havssulor och 53 storlabbar.
Eftermiddagen blev inte lika intensiv men ändå bra med fyra arter labbar och
mycket gulnäbbade liror. Vid ett tillfälle kom en liten svartvit lira förbi mot
söder. Den passerade nära två gulnäbbade varvid storleksskillnaden blev uppenbar.
Dessutom såg den ut att ha ljust ansikte och ljus bakkant på armen. Både Ulf
och jag kände oss ganska säkra på att det var en makaronesisk lira (tidigare kallad
dvärglira), medan Helder intog en mera avvaktande hållning.
En annan intressant erfarenhet var att se fjällabbar på håll
lågt över vattnet i ganska frisk vind. De flög då med lirliknande bågar, vilket
först satte myror i huvudet på oss. De fjällabbar vi sett tidigare har kommit
högre och i mera typisk labbflykt.
(AW)