lördag 12 september 2015

Peniche 11 september – en mellandag

När sträcket mattas av kan man alltid ägna sig åt att försöka förkovra sig i bestämning av trutar.
Variationen bland de unga medelhavstrutarna är stor.


Eftersom Helder åkt ner till Algarve för att räkna sträckande rovfåglar i ett annat projekt fick Ulf och jag klara räknandet själva. Det var nu inte så svårt eftersom denna dag kom att bli något av en mellandag. Det var inte lika bra fart på fåglarna som tidigare. Nu innebar inte det att det var fågeltomt – det fanns hela tiden något att titta på, räkna och notera. Bland annat hade vi fler gråliror än tidigare, och det passerade också några mindre liror.

Dessutom fick vi besök. Två svenska skådare gjorde oss sällskap större delen av morgonen, och lite senare kom även Peniches borgmästare på en visit. Det var en trevlig man som var uppriktigt nyfiken på de fåglar vi räknar. Han blev också både förvånad och lite imponerad när jag berättade att fåglarna som passerade hörde hemma på så olika platser som Sibiriens tundror, Grönland och Falklandsöarna.

När det gällde fåglar blev eftermiddagspasset som förmiddagen. Det var förhållandevis lugnt. Men vi fick bland annat se några riktigt granna bredstjärtade labbar. De har en betydligt stadigare flykt än kustlabbarna, och detta blir särskilt påtagligt när de bär sina förlängda stjärtpennor. Svenska skådare kallar dessa stjärtpennor för klubbor, medan de på engelska tydligen benämns ”spoons”.

Strax innan vi avrundade för kvällen ringde Anna Karin och berättade att hon var på restaurangen Tasca do Joel och att hon var på väg in för att få ett bord. Det gick inte att reservera bord på denna Peniches kanske mest kända restaurang. Jag släppte av Ulf utanför restaurangen och åkte sedan till hotellet för att ställa bilen. Tillbaka till restaurangen i taxi.


Vi valde Bacalhao (alltså torkad torsk) och blev absolut inte besvikna. Det var mycket gott, och det gällde även det vita portugisiska vin som vi drack till. Kvällen blev sen och klockan var över midnatt innan vi var tillbaka på hotellet. Men det var bara att sätta klockan på ringning och törna in – i morgon bitti ska vi vara på plats i gryningen.