Helgen i månadsskiftet augusti–september var det Falsterbo
Bird Show med Bivråkens Dag under söndagen. Jag var där under hela jippot och
såg väl sammanlagt sisådär 50 bivråkar. Under själva Bivråkens Dag blev det
bara två individer. Orsaken till det magra resultatet kan nog sökas i det väder
som rådde, det blåste ganska friskt från väster och från och till kom även
kraftiga regnskurar. Så det var väl inte så konstigt att bivråkarna inte var på
sträckhumör.
Bivråken är annars en tuff fågel när det gäller flyttningen.
Den är nog helt enkelt så illa tvungen att vara tuff. Visst utnyttjar även
bivråkar termik när sådan finns, men man ser dem ofta dra iväg i aktiv flykt ut
över havet även när förutsättningarna inte är de bästa.
Med en diet som i huvudsak består av getinglarver och
getingpuppor blir sommaruppehållet i Sverige av nödvändighet kort. Det är ingen
idé att komma hit förrän mot slutet av maj, och när ungarna är självständiga
mot slutet av augusti, gäller det att skynda iväg söderut. Detta innebär också
att föräldrafåglarna normalt flyttar före ungfåglarna och att de i viss mån
väljer olika flyttvägar. De gamla fåglarna följer i stort sett Västeuropas kust
ner till Iberiska halvön, korsar sedan Medelhavet via Gibraltarsund och
fortsätter ner till vinterkvarteren nära kusten genom nordvästra och västra
Afrika. För våra svenska bivråkar ligger vinterkvarteren i södra Västafrika.
Normalt sett inträffar bivråkens sträcktopp i slutet av
augusti. Då handlar det nästan enbart om gamla fåglar. En till två veckor
senare kommer ungfåglarna, och de har ännu mera bråttom än föräldrarna. Tack
vare många återfynd av ringmärkta fåglar vet vi att en betydande del av
ungfåglarna fortsätter rakt söderut genom Europa ner till Italien och sedan via
Sicilien ut över Medelhavet mot Tunisien. Därefter går färden tvärs över Sahara
ner till vinterkvarteren.
Tillbaka i Halmstad efter Falsterbo Bird Show hörde jag att
det under måndagen samlats större mängder bivråkar över Skanörs Ljung.
Lågtrycket under helgen hade då ersatts av ett högtryck med hög och klar luft.
Bivråkarna sträckte dock inte ut över havet mot Danmark eftersom det
fortfarande blåste kraftigt från väster. Men man kanske kan säga att de samlade
ihop sig.
Så kom tisdagen 3 september med svaga vindar från sydost och
fortsatt hög och klar luft. Det blev rena ketchup-effekten med en strid ström
av bivråkar från tidig morgon till långt fram på eftermiddagen. När
sammanräkningen gjordes visade det sig att inte mindre än 4152 bivråkar lämnade
landet via Falsterbo denna dag. Det var den högsta dagssumman sedan 4 september
1971 (9600)! Eftersom många av fåglarna kom på behagligt avstånd kunde man även
åldersbestämma de flesta. Endast 1,5 procent utgjordes av ungfåglar.
I det perspektivet känns det nästan märkligt att samtliga de
sex bivråkar jag såg i Halmstad samma dag var ungfåglar. Fåglarna sågs från
mitt hus i Stenhuggeriet samt under en kort stund vid Spritkullen på
förmiddagen. Alla sex var på väg rakt söderut, ut över Laholmsbukten i riktning
mot Bjärehalvöns spets.
Vi får väl hoppas att den låga andelen ungfåglar i Falsterbo
inte speglar en dålig häckningssäsong utan att även bivråkarna gynnats av den
fina sommar vi haft. Det har varit gott om getingar i stora delar av Sverige,
så getingvråkarna, som de egentligen borde kallas, bör ha haft god tillgång
till mat.