fredag 14 juni 2013

Tornseglarna – sommarens hemlighetsfulla väsen


Om det är något som satt sin prägel på senvåren och försommaren i år så är det sol och torka. Om inte annat så har jag märkt detta genom min trädgårdsdamm. Den försörjs normalt med vatten via ett av husets stuprör; så snart det regnar fylls dammen på. Men denna vår har det inte fungerat. Jag har i stället fått fylla på med hjälp av trädgårdsslangen, och det har jag fått göra ungefär en gång i veckan. Solen har nämligen drivit på avdunstningen rätt markant.

Så härom dagen slog vädret om från soligt och torrt till mera traditionellt regnigt. Dammen fylldes snabbt och överskottet försvann ner i en stenkista som jag grävt intill. Men även om jag nu slipper dra fram trädgårdsslangen är jag knappast glad åt väderförändringen. Dels saknar jag solskenet, dels – och framför allt – saknar jag redan tornseglarna. De drog nämligen iväg strax innan vädret slog om. Så brukar tornseglare bete sig när det blir sämre väder. Men de kommer tillbaka.

Jag har de senaste åren haft två par tornseglare som häckat på mitt hus. Det ena av dem har valt en specialtillverkad holk, det andra paret kryper in i en luftspalt mellan vägg och tak. Någon av de första dagarna i juni började tornseglarna intressera sig för holken. Ett problem var dock att ett pilfinkpar nyss påbörjat sin andra kull i just denna holk.

Holken sitter på väggen utanför sovrummet, och en kväll när jag gått och lagt mig hördes det dunsar och skrap inifrån holken. Det verkade pågå någon sorts bråk därinne. Men mörkret föll och jag somnade ifrån det hela. Nästa morgon hade jag hämtat tidningen och var på väg tillbaka in i huset. Just under nämnda holk hoppade något framför mina fötter – en pilfink. Den var uppenbarligen ganska illa tilltygad eftersom den ena vingen satt i en konstig vinkel. Jag försökte fånga fågeln men den försvann in i ett buskage utom räckhåll. Det var emellertid uppenbart att den inte kunde flyga.

Kan det ha varit följden av gårdagskvällens bråk i holken som jag såg? Och var det tornseglaren som var skyldig? Jag tror det eftersom pilfinkarna inte synts till vid holken sedan dess. Däremot for tornseglarna ut och in ur holken i ett par dagar – ända tills regnet kom.

Det är väl omvittnat och även beskrivet i ornitologisk litteratur att tornseglare är ganska tuffa när det gäller att tillskansa sig ett bohål som redan är ockuperat. Men jag har ännu inte sett någon beskrivning av hur det egentligen går till. Man kan ju inte låta bli att undra över hur en fågel med så pass liten näbb och små fötter förmår att köra iväg till synes bättre rustade arter och även kanske (som i detta fall) tillfoga motståndaren svåra skador.

Det är möjligt att en av tornseglarna nu ligger i holken och ruvar. Är det dåligt väder brukar de inte göra något väsen av sig utan går förmodligen ner på sparlåga med låg energiförbrukning inne i boet. Partnern flyger istället iväg, mot och genom den annalkande fronten. Om lågtrycken står på kö, kan det innebära att fågeln är borta i flera dagar. Först när det klarnar upp bakom fronterna, återvänder den med det bättre vädret.

Om ett motsvarande väderomslag inträffar när tornseglarna har lite större ungar i boet kan båda föräldrarna dra iväg medan ungen eller ungarna sjunker ner i ett dvalliknande tillstånd. Är det flera sådana perioder under en sommar kan det nog innebära att ungarna till slut svälter ihjäl, men oftast verkar det bara innebära att botiden förlängs. Vid goda förhållanden är ungarnas botid ungefär fyra veckor, men jag har noterat att det någon gång dröjt mer än sex veckor mellan det att jag funnit skal från kläckta ägg under bohålet till det att ungarna gett sig iväg.

Det som därefter händer lär vara att ungarna håller sig ständigt flygande ett par år i sträck. De lär inte känna något fast under fötterna förrän de själva blivit mogna att häcka – och de efter sekundsnabba parningar uppe i luften! Så nog har tornseglarna en hel del hemligheter för sig!