Svenskar
är ett folk som gillar att bo med både utsikt och nära till vatten och natur.
Faktum är att ord som balkong, sjötomt och sjö är de tre
vanligaste sökorden på bostadssajten Hemnet. Men naturen ska tydligen helst
finnas där som en kuliss. Den får inte tränga sig på. Då kontaktar man
hälsovårdskontoret för att bli kvitt det som upplevs som sanitära problem. Det
kan handla om koltrastar som börjar sjunga i gryningen, om ringduvor som tutar
dagarna i ända eller rent av om tornseglare vars skriande anses störa under
grillkvällar utomhus! Men framför allt handlar det om måsar.
Lördagen
10 augusti hade Hallandsposten ett helt uppslag som handlade om ”måsproblemet”.
Där uttalade sig flera halmstadbor om den plåga de ansåg att måsarna orsakade
dem. En kvinna sa att hon inte alls störs lika mycket av människors festande
som av måsar. Från kommunens och fastighetsägarnas sida sade man sig jobba för
att rensa bort måsbon tidigt under häckningssäsongen för att minska störningarna
längre fram på sommaren. Kort sagt: Måsar i staden är ett problem. Men nog
måste det betraktas som ett typiskt s.k. i-landsproblem!
En
betydande andel av de nya bostäder som byggts i Halmstads centrala delar på
senare år har byggts nära Nissan. Med närhet till vatten och hamnar följer
också närhet till måsfåglar. Så har det nog alltid varit. Med andra ord borde
folk som köper en dyr lägenhet med utsikt över Nissan vid Nissastrand eller på
Söder vara medvetna om att där finns fåglar – och att fåglar låter. Men så är
det inte. I stället verkar fåglarnas närvaro komma som en överraskning.
Är
det kanske så att svenska folket fjärmat sig så från naturen att den inte
längre finns i deras begreppsvärld? Ett annat exempel på detta är den kvinna som
tidigare i år inte vågade gå in till sina barns dagis eftersom det fanns måsar
som attackerade henne. Måsarna hade ungar som råkat hamna innanför staketet
till dagiset, och det beslutades om skyddsjakt för att bli kvitt dem. Men innan
beslutet hann verkställas, var det någon mera naturvan person som helt sonika
lyfte måsungarna över staketet – och så var problemet ur världen.
Det
finns också anledning att fundera varför måsarna söker sig till staden. En
kväll i somras ledde jag en stadsvandring i regi av Halmstads museum. Temat var
”Fåglar i staden”. När vi kom ner till Nissan nära Slottsbron såg vi på andra
sidan ån två flygfärdiga fiskmåsungar. Jag berättade om dessa fiskmåsar och att
de upplevs som problem, men jag hävdade också att vi till stor del har oss
själva att skylla.
Några
hundra meter längre uppströms var det åter dags att stanna. Anledningen var
egentligen tornseglare i skyn, men showen stals helt av först en gråtrut som,
obekymrad av min grupp på drygt 70 personer, plockade matrester under en
papperskorg bara tio meter bort. På andra sidan ån bröt en grupp ungdomar upp
från en improviserad fest på stranden nedanför biblioteket. Kvar på marken låg
flaskor och matrester, och ungdomarna hann inte många meter innan en stor svärm
fiskmåsar intog scenen och kalasade på resterna.
Allsköns
sopor på stadens gator och torg är en viktig födoresurs för måsfåglarna, en
annan är våra stora gräsmattor. Där finns det nästan alltid gott om daggmaskar
och harkrankslarver för måsarna att äta. Åker man genom staden en sen
sommarnatt kan både gator och gräsmattor fullkomligt vimla av måsar som förser
sig.
Vi kan
uttrycka det som så att vi har den fågelfauna vi förtjänar. Det är ju dessutom
också så att måsfåglarna inte längre har några skyddade häckningsplatser längs
kusten, dvs. där de häckade förr. Dessa områden intas idag av friluftslivet redan
från tidig vår – och det finns helt enkelt inte plats för några fåglar. Den
enda skyddade, naturliga häckningsplatsen i hela södra Halland är numera Tylön –
och den platsen är det idag många som kastar lystna blickar på.